Anna

detta har jag ätit idag:

Ångesten har vart brutal idag. Har nog aldrig haft ångest på detta sätt förut. Illa illa illa säger jag bara. Jag och stephanie försökte förtränga tankarna genom att stoppa is oss massa reeces. Det funkade väll ett tag men sen kom tankarna tillbaka och vi båda villa bara  gå och dö. Vi ville gå och lägga oss, vakna upp och inse att allting bara var en dröm. Ingenting har hänt. Icke.

har suttit på balkongen i några timmar nu och jag har redan lyckats bränna mig. Det är dock inte så farligt och har förmodligen gått ner tills ikväll.. Men lite färg har jag fått i alla fall. Kanaske blir så att jag beger mig av till tyresö senare idag för att spelar fotboll med stephanie, kevin och axel.. vet dock inte om det blir av då kevin sa att han skulle höra av sig senare. ska duscha nu tänkte jag (då jag aldrig gjorde det i morse) och sen tänkte jag gå på en långpromenad. Om kevin fortfarnade inte hört av sig då ska jag handla lite mat så jag kan laga nått gott till middag.

Sitter och läser min bok, kvinnor som tänker för mycket. Fortfarande väldigt intressant. Funderar dock på ifall jag ska ta mig en lite joggingtur snart. kanske att jag ska vänta 30 minuter så att alla lunch-människor försvunnit ur väge. Bestälde en bikini och två par skor från hm igår.

Som sagt så vart det bombhot i min trakter igår som fick mig att fly ut till tyresö igen. Spenderade hela dagen där ute tillsammans me stephanie. Vi hade båda plugg att göra men titta ut genom fönstret och tyckte att en promenad i det vackra vädret lät som en mycket bättre idé. Vi gick till Alby och satte oss på bryggan där. Där satt vi en stund. Försökte prata lite med de fina canadagessen som var väldigt närgångna. Sen kom en lite valp som bara flög ner i vattnet. Hur söt som helst. Jag och stephanie funderade ett tag på ifall vi skulle kidnappa den. Efter ett tag började det blåsa och vi drog oss tillbaka. Klockan började närma sig 5 och jag tog mig återigen in till stan.

Trotts en dramatisk helg så har helgen i helhet var väldigt bra. Jag åkte in till stan för att shoppa med mamma i lördags. Vi var på jakt efter en studentklänning och jag hittade äntligen en på twist & tango. Jag vet inte varför jag inte fastnat för någon av alla de andra vi sett. Men jag sa snabbt att jag inte ville ha någon frn hm, då alla kommer att köpa deras klänningar där. Dessutom var det ingen klänning på hm som jag kände, oh den vill jag ha. Axelbandslöst är fint, men opraktiskt för den som har stora bröst och ska springa med klänningen. Tight klänning skulle kunna funka men är inte mina favoriter just för at jag bara kommer känna mig tjock och ful i dem. Dessutom kommer jag bara bli deppig och det visar sig att jag ser tjock ut på alla bilder, vilket var anledningen till att jag först ville ha en lång klänning. Jag hittade en jätte fin lång klänning på filippa k, men den var inte riktigt vit, snarare ljusrosa så jag kände att den inte passade på grund av fägen. Hade den vart vit hade jag slagit till direkt. Var helt kär i den klänningen ett tag, men man kan inte alltid få det man pekar på. Jag hittade först en klänning på sarah som jag köpte då dem inte lägger undan kläder på sarah (vilket jag tycker är väldigt dumt). Det fanns vara en kvar av den klänningen i min storlek så vågade inte chansa men vi lämnade sedan tillbaka den då jag gillade klänningen på twist & tango mer. Gillade den förmodligen för att det är en klänning jag skulle kunna ha på mig efteråt, det skulle jag inte mend någon av de andra klänningarna. Min älsta syster, linda, kom även och mötte oss och vi gick runt och tittade lite mer. Vi åt tillsammans innan det var dags för mig att ta mig ut till tyresö igen. När jag kom ut till tyresö ville stephanie att vi skulle gå och spela fotboll, så vi gjorde det. Stötte på kevin och axel nere vid fotbollsplanen och började sparka lite boll tillsammans. Vi ska ju trotts allt spela i samma korpenlag tillsammans... jag och stephanie insåg dock ganska snabbt att vi borde gå hem och öva innan dess. Vi var verkligen usla. Efter det gick vi tillbaka hem till stephanie och tittade på The Perfect Storm, som enligt axel skulle vara sjukt bra. Vi höll inte riktigt med, speciellt inte då axel avslöjade hela slutet för oss.

Jag har börjat läsa en bok som heter kvinnor som tänker för mycket. Anedlningen till att jag läser den beror på att jag måste läsa en bok i Mental Träning (en kurs vi läser på min skola). Jag bad Stephanie välja ut en bok till mig då jag vet att de har många böcker inom ämnet. Stephanie gav mig denna bok och jag böjade läsa den igår och insåg att den faktiskt är väldigt intressant. Känner mig faktiskt lite träffad när hon skriver om hur människor hypertänker och vad dem ofta tänker på när de hypertänker. Jag fortsatte att läsa boken idag och fick nästan lite ångest. Allt hypertänkande-prat fick mig att hypertänka. Jag började tänka på framtiden, situationer som uppstått i det förflutna, varför dem gjort det, sen började älta situationen om och om igen. Då det är lite knasigt mellan mig och en kompis just nu började jag självklart tänka på den situationen också, vad jag skulle göra och vad jag ville.. självklart kom jag inte fram till något svar. Jag hoppas att när jag läst ut den här boken så har jag lärt mig hur jag tar mig ur mitt hypertänkande. Detta går även hand i hand med det jag pratade om tidigare om ledarskapet. Så kanske att jag kan börja bygga upp en ny anna. Ja, nu ska vi kanske inte hoppas på alltför mycket. I alla fall så beslöt jag mig för att ta en promenad istället. Tog bara på mig skorna och gick ut, utan att riktigt tänka på vart jag skulle gå eller hur länge jag tänkte gå. Tänker mer att jag måste njuta av den underbara solen. Jag börjae gå längst vattnet och när jag kommit en bit beslöt jag mig för att prominera kungsholmen runt. Det tog ganska exakt 2 timmar. Första timmen var inga problem. Tyckte det var hur skönt som hälst och bara fortsatte att gå. Efter tag började jag få lite ont i fötterna och hungerkänslan började komma fram. Det var nog den sista halvtimmen som var lite seg. Gick längst kungsholms strand, men kände inte att jag kom någonvart. Var i alla fall lite stolt över mig själv när jag kom in. Jag sa till mig själv på dagen att jag borde gå en promenad, men tvivlade på att jag skulle genomföra det efter att ha legat i soffan någon timme.

Ja, idag har skolan inte vart speciellt krävande. Hade en föreläsning på morgonen. En kille som jobbar på JM kom till skolan för att prata om ledarskap. Han har fått åris för sitt ledarskap så min ledarskapslärare hade fixat en förekläsning med honom. Fick inte speciellt mycket ny information egentligen. Att man som ledarskap måste kunna anpassa sin ledarstil är för mig självklart. Det är klart att alla människor är olika och att då därför måste leda människorna olika för att kunna få gruppen att fungera. Dock gav föreläsningen mig mer ångest för framtiden. Jag ser mig själv inte som är särskilt bra ledare. Han berättade om hur han som 27 år gammal gick in och ledde en grupp som var runt 60år. Tänk om det hade vart jag var min tanke. Komma in och leda en grupp människor som är väldigt erfarna och som har bättre koll på företaget än vad man själv har. Om det hade vart jag hade risken vart stor att jag skulle blivit överkörd. Han som höll i föreläsningen idag var visserligen väldigt självsäker och kunde därför gå in och säga att så här ska vi göra. Han sa att det hade krockat lite några gånger men när han sedan visat ett bra resultat började folk tro på honom och folk började se upp till honom. Jag önskar verkligen att jag hade den självkänslan. Att jag verkligen trodde på mig själv och oavsett var andra säger så står jag fast vid att min plan kommer att fungera, utan att ens tvivla. Jag menar inte att jag inte har någon självkänsla alls, men min självkänsla skulle deffenitivt kunna förbättras. Det är verkigen nått jag har jobbat på i flera år, och jag har kommit en lång bit på vägen. Men jag har samtidigt fortfarande en lång väg att gå. Just nu ser jag mig själv om 10 år som civilingenjör vilket betyder att jag kommer vara tvungen att lära mig att leda grupper eftersom att det många gånger är civilingenjörens uppgift. Jag önskar verkligen att jag kunde se mig själv som en ledare, vilket jag fortfarande inte kan. Jag kommer förmodligen få mvg i kursen ledarskap nu på gymnasiet men trots det kan jag inte se mig själv som en ledare. Jag kan inte riktigt jämföra ledarskapet när man håller i en lektion för 17årngar med att leda en grupp i ett företag. Det är för mig själv en så stor skillnad och ett så mycket större ansvar. När jag tänker efter så är anledningen till att det är för mig så lätt att leda en grupp elever för att jag tycker det är kul. Förhoppningsvis kommer jag tycka att det är kul att leda ute i arbetsvärlden också, gör det det kommer kanske allting rulla på. Det är dags för mig att tro på mig själv mer än vad jag gör nu. Positiva tankar Anna, positiva tankar.

Ohh! jag blir så arg så arg så arg. Det var kaos i min klass idag och vissa i klassen gick mig verkligen på nerverna. Diskussionen var såklart om vem som skulle bli utsläng och då tjejer i klassen egentligen slulle bli utslängda för att dem inte fullföljde hela pp (pedagogiska promenaden) så vägrade "bakre raden" att gå ut efter tillsägelse. Dem babba och förstörde lektioen endast för att sen kunna säga att de tänker vägra för att andra i klassen kunde göra det. Grejen är dock att de dessa tjejer gjorde inte förstörde lektionen, när dem sitter och pratar och har sig förstörd dem för alla andra i klassen. Det blev i alla fall en stor diskussion, och jag, som dessutom var trött, satt mest och lyssna medan andra i klassen i princip skrek på varandra. Jag tyckte bara att det var så himla töntigt och folk beter sig verkligen som 5-åringar. Det är helt sjukt. Samma människa som vägrade gå ut ur klassrummet efter att fått flera varningar skriver sedan till mig på chatten. Kanske ska tillägga att jag inte pratar med denna person. Jag har inte pratat med honom på en månad i princip, har inte ens sagt hej. På vår skiva var han förmodligen full då han kom och kramade mig bakifrån. Jag fick panik, drog bort hans händer och gick därifrån. Jag är så arg på denna människa och vill inte ha nått med honom att göra. Han skriver till mig på chatten, samtidigt som två andra killar i min klass skriver på chatten. Inte ofta jag pratar med någon av dessa grabbar på chatten och man inte pratar skolarbeten. Eller jo, jag ock backman, en av killarna, brukar prata lite då och då. Men att alla tre skriver exakt samtidigt är lite random och innan jag ens kollat vad dem skrivit misstänker jag att dem pratat ihop sig och ska driva med mig. Jag får en konstig kommentar från backam som jag inte förstod. Han skriver då tillbaka och säger att det är killen som ja inte pratat med på flera veckor som bett backman skriva det till honom. När jag då sedan kollar vad den trejde killen skrivit och ser att det står "finns det många forsar i din by" (syftar på mitt efternamn) antar jag att "den jobbiga killen" även bett honom skriva till mig. Så jag frågar och den "jobbiga killen" (haha, vilket smeknamn han fick) lackar och frågar varför jag hela tiden tror att han ligger bakom allt och allt andra gör. Jag svarade att det berodde på att backman sa att han gjort det. Han bortförklara sig men när jag pratade med backman om saken igen trodde jag mer på backman än "den jobbiga killen" och jag tycker bara att det är så SJUKT töntigt. Dem går mig på nerverna. Dessutom bad både backman och den trejde killen lite halft om ursäkt. Den tredje killen insåg att jag inte haft en strålande dag och frågade istället hur det var med mig. Backman är en av mina favoriter bland killarna i klassen så han har jag inget emot och vi fortsatte att prata. skämtade och driver med varnadra som vänner gör. Men det är bara "den jobbiga killen" som verkligen går mig på nerverna. Varför ber han killarna i klassen skriva till mig när jag inte ens har pratat med honom på typ en månad. Varför kommer han fram och kramar mig på skivan och varför försöker han lägga sig i mina konversationer med andra i klassen ??!!?!? (han gjorde det idag när jag berätta om skivan igår) Jag vill inte ha med den människan att göra. Han har gått för långt och kommer sluta ensam i nått jävla ruckel. Han kommer inte ha en jävel till vän för det är ingen som pallar med honom. Det är inte bara jag och stephanie som tycker så, jag vet att många av tom hans kompisar tycker så. Det kanske är hemskt, men inser man inte då att det är dags att ända på sig? Måste man alltid vara så jävla dryg och måste man alltid sätta sig på tvären?! OOOOH!

Efter många om och men var jag på skiva igår. Var på Elsas skiva, som är jätte nära med en av mina bästa kompisar. Valde att gå på hennes skiva då jag och min kompis annars inte skulle ha nån skiva att gå tillsammans på. Köpte biljett och fick i förra veckan reda på att min kompis inte längre tänker gå på skivan. Det fick jag reda på genom Elsa, inte av min kompis. Blev lite irriterad då jag satt på en biljett till en skiva jag känner en person på. När jag sedan pratat med Elsa funderade jag på att gå på skivan ändå, då jag insåg att det inte bara var min kompis som i sista sekunden sagt att dem inte kommer.. Jag pratade med Stephanie och hon sa att hon var taggad så jag och stephanie drog dit och dansade lite. Temat var kom i par så jag och stephanie var ett brud par. haha. Nu vet jag dock inte vart jag står med denna kompis som valde att lämna återbud i sista minuten. Jag blev arg när hon bestämde sig för att inte komma. Just för att hon inte berättar nått för mig. Sen var jag fortfarande irriterad för andra saker som hänt mellan mig och henne och som gjort mig besviken på henne. Hon va dessutom inte speciellt trevligt mot mig och bad inte inte om ursäkt. Hon började sedan prata om andra saker som hänt som fått henne att må dåligt och hon pratade vilken jäkla ångest hon har. Det gjorde mig bara irriterad. Hon hade ångest över saker som handlade om människor som valt att inte vara en del av hennes liv längre, men hon väljer att svika de människor som faktiskt visat henne gång på gång att de älskar henne. Jag skrev därför ett inbox till henne där jag förklarade precis hur jag kände. Folk har sagt till mig att jag måste vara hårdare mot henne, annars kommer hon aldrig att fatta. Så jag stod på mig och fick ut allting jag hade inom mig. Sa att jag gjort allt jag kan för att göra henne lycklig och hon vet att jag alltid kommer stå vid henne sida oavsett. Sen sa jag att jag köpte biljetten för hennes skull, för att hon ville att vi skulle gå på en skiva tillsammans. Så får jag informationen att hon inte kommer några dagar innan skivan. vad är det för stil? Jag tog också upp det som hänt tidigare och sa att det inte är okej att på behandla någon på det sättet. Sa att hon måste skärpa sig för annars kommer hon fölora mig. Sen smsade hon mig, sa att det är bäst om jag tar avstånd från henne. Hon sa att hon är världens sämsta vän och att det är sant som folk säger att hon inte är kapabel till att ha vänner och allt hon gör är att utnyttja människor. Jag svarade att ta avstånd är inte alls vad jag vill, men att jag vill att hon ska inse att det krävs två för att en vänskap ska fungera. Jag tänker inte lägga all min energi på någon som inte skulle göra detsamma för mig. Hon prioriterar fel människor i hennes liv. Hon tar de människor som faktiskt älskar henne och därför prioriterar hon de männiksor som istället kan fixa in henne gratis på krogen. Tydligen är det vädligt viktigt. Jag tog upp det i sms och sa att valet självklart är hennes, men att hon då inte kan räkna med att de människor som älskar henne kommer finnas där för alltid. Detta skrev jag till henne i måndags kväll. Hon svarade inte på det så jag har ingen aning om vart vi nu står. Hon sa ju att jag borde ta avstånd från henne ett tag, men på det svarade jag att det inte är vad jag vill. Men eftersom att hon inte svarat efter att jag sagt det så känns det som att det är orden "du borde ta avstånd från mig" som gäller fortfarande. Jag fick dagen efter reda på att hon även smsat Elsa och sagt "hejdå Elsa!", vilket betyder att hon valt att ta avstånd från henne också. Jag tycker att hon överdriver lite. Så idag, på facebookchatten, skriver hon till mig. Jag svarar, men jag är inte trevlig. Hon kommenterar att hon såg att jag gick på skivan ändå och frågade om vi hade kul. Självklart var det enda anledningen till att hon skrev till mig. Jag svarade att vi hade jätte kul och där var konversationen avslutad. Oh. Jag blir irriterad, samtidigt som jag är alldeles för trött för att ens orka bry mig. Just nu känner jag att jag inte orka hanskas med detta. Är inte på nått vis ledsen över det som har hänt, även fast jag har dåligt samvete för jag vet att hon ligger hemma och mår dåligt. Men samtidigt vet jag att det är bra att hon nu vet hur jag känner. Jaja, får se hur det går i framtiden.. men jag tror att det kommer dröja ett tag innan jag och denna person kommer ses igen. Tråkigt, men sant.

Mamma väckte mig i morse och sa att jag måste åkte till NK och spana lite på smycken som hon kan köpa till mig i studentpresent. Jag åkte därför till NK efter skolan (som förövrigt var lite seg då min förkylning fortfarande sitter kvar). Hittade lite saker men ska ta med mamma nån dag och se vad hon säger om sakerna jag hittat. Tänkte att när jag ändå är ute på stan så ska jag spana lite på studentklänning. Har kommit fram till att jag vill ha en lång klänning, men hittade inte så många. Hittade dock massa andra fina kläder som jag vill ha så jag har sagt till mamma att vi måste ta en tur på stan någon dag. Fanns dock hur mycket snygga skor som hälst och alla passar ju bra till en vit klänning så nu är inte problemet att jag inte hittar några skor alls, nu är problemet istället att jag vill ha alla skor som finns. Haha. Att det alltid ska vara så svårt. Har en del att göra nu. Ska plugga (fysik, kemi och engelska). Har lovat mamma att tvätta idag så det är vad jag ska göra nu så att jag blir klar med det. Sen måste jag städa mitt rum också... och alla andra småsaker som måste fixas innan jag sussar ikväll. Vill inte vara vaken alltför sent heller så det är bara att ta tag i det nu. ska lägga upp lite bilder senare så att det blir lite roligare att läsa.

Fredagseftermiddagen började med en drink tillsammans med föräldrarna. Jag lekte bartender och fick leka lite. Det var kul och jag lyckades helt okej. Åt middag tillsammans och sen åkte jag hem till agge där det var party party. Var många jag inte kände och väldigt många osköna, men även många sköna och jag hade en trevlig kväll. Blev väldigt sent och det slutade med att jag sov där. Frida skulle också ha sovit där men svek mig (utan att säga nått) men kom tillbaka dagen efter. Synd för henne för då var det dags att städa. Helt sjukt va mycket det var att städa. Rödvin ÖVERALLT. Fanns även burkar och halvdruckna glas överallt och askkoppen var helt överfull. Vi alla som sov där hjälpte till och det gick fotrare än vad jag trodde att det skulle göra. Frida övertalade mig att vi skulle gå ut på lördag igen så det var ju bara för mig att ta mig hem och plugga så att jag kunde gå ut lördag också. Pluggade lite snabbt när jag kom hem och sen tog jag mig ut till täby återigen för att äta middag hos katten. Jätte trevligt var det och vi förade lite där innan vi tog oss till wooken. Sen delade vi på oss, jag och frida mötte upp philip och johannes och drog till laroy medan katten och anna mötte upp bella och några och drog till entourage. Stannade på larran till halv tre innan vi drog oss hemåt. Att vakna upp en fredag och inse att man är lite småsnuvig och sen ignorera det och gå ut lördagen igen är ingen bra idé. Oj va sliten jag var när jag vaknade på söndagen. Inte för att jag var bakis utan för att jag var hostig, täppt i näsan och ont i halsen. Skulle jobba på söndagen och det var bara att bita ihop. Jobbade tre pass, men struntade sen i träningen och åkte hem. Skrev klart lite skolarbeten och sen gick jag och la mig.